.

Det är läskigt, jag är deprimerad ofta. Jag vet inte varför, bara blir helt depp och vill typ gå till tågstationen. Bara lägga mig där, tåget kommer, jag försvinner. Det vill jag göra. Jag tänker döden som att sova, fast man vaknar aldrig, och man drömmer inte, kanske bra drömmar. Inget annat. Allting är bara skit, skolan är skit, familjen är skit, människor e skit. En kille som går i vår parallellklass, han typ stalkar mig. Han är läskig, men jag vill inte göra hnm ledsen. Men jag gillar inte hnm, enligt mig är han ganska ful. Nu är jag deppig, när jag är deppig är jag ganska taskig, bajs.
Litar inte helt på ngn heller. ingen att prata med. Falsk "vän" säger att jag ska prata med ngn gubbe i stan, hon mådde bättre av det. Jaja, hon säger att jag kan prata med henne också, hon säger knappt hej i skolan längre.. jag menar, visst. du finns verkligen. Ingen ser att jag mår dåligt heller, förutom när jag e trött, när jag är trött blir jag deppig också, då ser dom det. Inte annars. Hatar allt just nu. Hatade allt innan också, bara inte lika mycket. eller jo, kanske lika mycket. Nej, mer. Hatade allt mer, då hade jag absolut INGEN alls, och alla kallade mig emo, för att jag lyssnar på th, man e fucing inte emo om man lyssnar på tokio hotel. om ngn säger ngt om dom imorgon ska jag nog slå dom så hårt att hela deras familj dör. Kul. =)
Vad ska jag göra? Jag behöver gråta ut, men mamma är hemma, jag delar rum med min syster, orkar inte gå ut ur huset. I huset kommer dom höra mig. Utanför orkar jag inte gå, men om jag skulle orkat så skulle säkert ngn annan gå förbi, stanna. Prata. Jag vill vara ensam. endå inte. Jag vill ha en pojkvän. Det finns inga snygga. inga snälla. inga som vill ha mig.

gaah, nu ska jag sluta. kanske. nej, jo.

nej, nu ska jag inte skriva mer. jag blev precis glad. Jag fick veta en hemlighet. ngn litar på mig. :D
ngn jag inte trodde skulle berätta ngt för mig. Glad, är jag nästan.

nu ska jag sluta. hejdå.